Tjejerna på Höjden har redan fått en uppföljare. Den är så färsk att det handlar om #metoo och avhoppen från Svenska Akademien, och om jag uppfattar det rätt i kronologin är det sista årstidsbundna inslaget midsommaren i år, 2018. Det har gått ett litet tag sedan senast, och det förekommer fasta partners på ett sätt som var ovanligt i den förra boken.
Tecknarstilen kan tyckas enkel, men det är förstås en bedräglig enkelhet, där små detaljer blir viktiga, när det inte förekommer så många detaljer. Den här gången fastnade jag för hur de tre huvudpersonerna har varsin tydligt urskiljbar näsform, särskilt här, när de är vända åt samma håll:
Det är bitskt och roligt för det mesta; enda nackdelen är väl att det bäst avnjuts i småportioner, och det är svårt när serierna kommer i bokform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar