267. Christina Olséni och Micke Hansen: Ett lik i garderoben

Ester Karlsson från bostadsrättsföreningen på Sandgatan i Lund är tillbaka. Den här gången är hon, systern Barbro och svågern Arne, också lägenhetsinnehavare, utlokaliserade till Hjularöds slott, som är det som syns i bakgrunden på omslaget. Den som känner igen det gör det kanske från julkalendern Mysteriet på Greveholm. Här ska också sägas det författarna säger i ett efterord, nämligen att slottsinteriören är påhittad, och kanske det också är på sin plats att säga det författarna inte säger, nämligen att slottet är privatbostad och inte öppet för allmänheten. Åk inte dit och be att få se Esters rum, med andra ord.

I fiktionen hyr ägarna ut slottet för tillställningar, och den som har hyrt det är Arnes systers man, Stig, som bjuder in storfamilj och storfamiljens familjer till sitt åttioårsfirande. Lite perifer tycker jag nog att Ester är i sammanhanget, när det är hennes svågers svåger som fyller år. Själv är hon egentligen inte så pigg på att åka, men piggnar till betydligt av intrigerna som börjar redan ute på parkeringen. Det dröjer innan någon dör, men då har det hunnit bli misshälligheter på olika sätt både mellan släktingarna och personalen, en kändiskock från Stockholm och en servitris, till vardags student. Kändiskocken är förresten ganska elakt beskriven, men kanske ändå den av de medverkande som ligger närmast verkligheten.

Polisen som kommer tillstädes är samma två som sist, och de, särskilt kommissarie Bertilsson med siktet inställt på pensionen, tycker att det är lite underligt att Ester Karlsson finns i närheten av ett mord igen. I verkligheten hade hon nog hållits på större avstånd från utredningen, och frågan är väl om inte alla hade skickats hem direkt i stället för att få gå runt och ha chansen att förstöra spår (annat att förtiga). Men det är nog bara ett tecken på att de här böckerna i minst lika hög grad ska ses som feelgood eller skrönor och inte bara som deckare. I jämförelse med den förra tycker jag att den här fungerar bättre, kanske för att den tar ett steg till åt det hållet.