fredag 2 november 2018
270. Hergé: Tintin och alfakonsten
Nu tror jag att jag kan lova att det här är sista Tintin-albumet som syns här på ett tag, för i och med detta har jag läst eller lyssnat på allt som finns. Det här är ett ofullbordat album, som består av Hergés skisser och utkast, och det är nog mest intressant för kalenderbitarna, inte för de vanliga läsarna. Det är en oavslutad historia om hur Tintin och kapten Haddock blir indragna i modern konsthandel, och även om man kan gissa att ingen av dem dör på slutet är det inte alldeles tillfredsställande att man inte får veta hur det går.
Det mest intressanta är egentligen att få se in i Hergés arbetsprocess, till exempel hur få streck det krävs för att visa vilken huvudperson som ska figurera i vilken ruta:
Historien - så långt den kommer - lider också av att vara överbefolkad av gamla bekanta från tidigare äventyr, men det är egentligen inte rättvist att döma ut den på det här stadiet. Den hade kunnat bli bättre om den hade blivit klar, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar