lördag 24 november 2018
284. Lasse Eriksson och Ronny Eriksson: De norrbottniska satansverserna
Det här är svårklassificerat. Det är skönlitteratur, men ingen roman, och knappast heller en novellsamling, även om det ingår en del kortare berättelser. Mellan dem finns det kapitel som tillsammans bildar en sammanhängande historia, och där har de båda författarna lånat in Torgny Lindgren som inläsare (och det gör han förstås mycket bra). Det förekommer också inslag av fiktiv facklitteratur, där historia och språkvetenskap och en hel del annat med anknytning till Piteå förklaras. Och så sjungs det lite mellan varven, både av Euskefeurat med Ronny Eriksson, och av Lasse Eriksson, som a capella framför sin visa "Stället". För att kunna reda ut vad helheten egentligen är skulle man nog behöva läsa den i pappersform, och förmodligen mer än en gång.
Med de båda författarna, "icke-bröderna" Eriksson, är det kanske inte överraskande att det ofta är roligt på ett lite stillsamt satiriskt sätt. Allra roligast har jag åt en "Kurt-Eilert, ja han hette så, hans pappa ville att han skulle bli dansbandsmusiker", men det finns mycket annat också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar