Det går inte att låta bli att undra hur mycket av den här historien som handlar om författaren själv och hennes skilsmässa från Horace Engdahl. Och det vet hon förstås, så det är ingen slump att hon förser den manlige huvudpersonen med ryggskott, som han hade för en del år sedan.
Formen är ovanlig, det är i stort sett bara dialog, men den karaktäriserar det krigande paret väl, när de närmast vällustigt grälar, grälar och grälar. Det är henne man sympatiserar med, men hon är inte enbart positivt skildrad. Det är ändå tydligt att hon - om hon nu är författarens alter ego eller inte - är skärpt och välformulerad, när hon får en syl i vädret, se här:
och här:
Jag undrar om det här hade kommit ut i bokform om inte författaren vore den hon är, och framför allt varit gift med den hon har varit. Det ska inte förstås som att det är dåligt, men det är alldeles för långt från en vanlig bok för att förlaget skulle satsa på det om det kom från en okänd, tror jag.
Vi resonerade likadant i min bokcirkel. Hade manuset accepterats från en okänd debutant? Men om man tänker på romanen som ideologisk motberättelse blir det ett större verk.
SvaraRaderaJa, och då är det i sin tur omöjligt att inte tänka på vem författaren är och hur mycket av henne det finns i den kvinnliga huvudpersonen. Det är svårt det här.
Radera