Tove Alsterdal har hittills gått under min radar, men nu när denna hennes femte bok kom, samtidigt som jag för några veckor sedan ramlade över en novell av henne på Storytel, var det ett tecken att inte bortse från. Boken utspelar sig nämligen i Sudetenland, de gränstrakter som inom det nuvarande Tjeckien hyste en stor tyskspråkig befolkning fram till andra världskriget. Där har jag varit på en intressant bilsemester för snart tretton år sedan, och även om den lilla staden i den här romanen är fiktiv känner man igen sig i hur det kan se ut.
Det handlar om ett svenskt medelålders par som, efter att barnen har blivit vuxna och flyttat ut, behöver en förändring i livet. De köper en före detta vingård i Tjeckien och har väl ambitionen att rusta upp den, kanske börja producera vin igen, kanske hyra ut rum till turister. Förutsättningen för att det här ska vara genomförbart är att de har en villa i en Stockholmsförort att sälja, och att vingården är oväntat billig. Ganska fort upptäcker de något i källaren som de verkligen inte hade önskat hitta där, och sedan handlar det om hur de - mest hon - försöker ta reda på bakgrunden till detta, som förstås har kopplingar till verkliga historiska händelser.
Jag tycker det här var överraskande bra. För att vara en svensk nutida deckare är det dessutom en originell bok, där det inte finns några svenska poliser som äter skräpmat och dricker automatkaffe. Miljön är inte heller den svenska småstaden, utan en trakt som man sällan får läsa något från, och verkligen inte ofta svensk skönlitteratur. Vi är vana vid att gränser går där de alltid har gått, i varje fall de senaste seklerna, och att befolkningar bor kvar, i varje fall inte flyttas gruppvis och ofrivilligt. Här är det annorlunda, och det är en intressant påminnelse om en verklighet inte särskilt långt bort i tid eller rum. Som av en händelse hade DN en intervju med författaren igår, där hon berättar om sitt intresse för gränstrakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar