Det här är album nummer 7 om Viktor Kasparsson, detektiven från Hälsingborg (som det stavas här, eftersom det utspelar sig på den tiden), men ändå det åttonde. Det första är nämligen nummer 0 av något oklar anledning. Här knyts trådar ihop sedan tidigare delar på ett sådant sätt att jag undrar om det är en planerad avslutning av det hela.
Det är på samma sätt som tidigare en korsning av deckare och skräck med övernaturliga inslag, möjligen den här gången mer av det senare. Det tidstypiska, som annars har varit ett kännetecken, är mer i bakgrunden, men den som gillar sådant får i alla fall en liten tur med zeppelinare.
Tecknarstilen är snarast mer blandad än tidigare, och beroende på historiens krav är det både detaljbilder och översiktsbilder, och fokus på dialog och annat:
Man skulle nog ha haft de tidigare delarna i lite färskare minne än jag hade, men de här albumen har ändå något alldeles eget, som jag har fastnat för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar