Senast i raden av Alex Schulmans böcker om olika familjemedlemmar är den här, som tar sin utgångspunkt i hans morfar, Sven Stolpe. Numera är han kanske inte så ihågkommen, men för dem som var med när han var aktiv i debatten personifierar han stereotypen "ilsken, konservativ, äldre herre". Han verkar ha haft en ovanlig förmåga att råka i konflikter, och en hypotes som går genom boken är att det är hans oförmåga att handskas med sina medmänniskor som är upphovet till de dåliga relationerna i släkten Stolpe/Schulman.
Bakom detta ligger att hans fru Karin Stolpe - se bilden! - hade en kort affär med Olof Lagercrantz, innan denne var det minsta känd. Sedan fortsatte paret Stolpe att vara gifta i över sextio år, och Sven Stolpe och Olof Lagercrantz var ett av Kultursveriges mest framträdande par fiender. Med hjälp av brev och dagböcker rekonstrueras historien, och det är faktiskt under en stor del av boken lika spännande som en bra deckare.
Men det ska också sägas att det är en roman. Här finns avsnitt med repliker som man rimligen inte idag kan veta hur de lät, och dramaturgin är förstås också romanens. På nätet finns det en diskussion om hur stora friheter författaren har tagit sig; bland annat har en allvarlig trafikolycka tydligen förlagts till ett annat år än i verkligheten. Det gör mig tyvärr lite svalare efter läsningen än jag annars hade varit, för egentligen är det riktiga skeendet fullt tillräckligt för en bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar