De här deckarna om rättsarkeologen Ruth Galloway är riktigt bra, tycker jag. Det är varje gång en väl avvägd kombination av en lagom spännande deckargåta, givetvis med förgreningar långt bakåt i tiden, och av de medverkandes övriga vedermödor i livet. Det senare brukar jag tycka illa om när det förekommer i moderna deckare, men här har karaktärerna blivit gamla bekanta som man vill följa och se hur det går för. Det är inte bara de två huvudpersonerna, Ruth och kommissarie Harry Nelson, som man fäster sig vid, utan också deras arbetskamrater på universitetet respektive polisen, och en del privata vänner. Någon gifter sig, någon får barn och någon dyker upp efter att ha varit borta ett tag. Inte minst har jag fastnat för Ruths vän Cathbad [ka:ba] (som är druid på lediga stunder) och den ständigt ätande polisen Clough [klʌf].
Det börjar bra, med en öppning av en kista på ett privat museum, som Ruth har haft lite kontakter med tidigare. Men arrangemanget får ställas in, eftersom museiintendenten hittas död bredvid kistan strax innan det hela ska börja. Frågan är då om det är mord, eller om de hotbrev han har fått inte har med dödsfallet att göra. De handlar om att museet har en stor samling ben från aboriginer, som museets ägare, den snobbige lordens, farfars far har tagit med sig hem. Det finns utrymme för moraliska överväganden i förhållande till arkeologiska undersökningar, till exempel varför det är comme il faut att öppna en kista med en engelsk biskop, men inte (numera) att förvara främmande folkslags ben i pappkartonger i en museikällare.
Det puttrar på ganska bra - möjligen tycker jag det blir lite virrigt ett tag efter mitten, men det kan bero på min okoncentration - och slutar med att allt knyts ihop, även en del som jag inte trodde hörde dit. Det finns just nu elva böcker i den här serien, varav tio på svenska, och jag är fortfarande inne på att ta mig igenom dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar