85. Imre Kertész: Mannen utan öde

Månadens språk i mars var kinesiska, men jag misslyckades totalt med att ta mig igenom den nobelpristagarroman jag hade valt ut. Men i april var det ungerska, och den här nobelpristagarromanen gick mycket lättare, även om jag nu sitter i månadens sista timme och skriver om den.

Imre Kertész fick sitt nobelpris i litteratur år 2002 med motiveringen "ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke". Formuleringen har tydlig bäring på den här boken, som handlar om en judisk tonårspojke - lite yngre än de sexton år han säger att han är - som deporteras från Budapest 1944, först till Auschwitz och sedan vidare till andra koncentrationsläger. Det skulle kunna vara outhärdlig läsning, men det är det faktiskt inte alls. Snarare är det lättläst, rättframt berättat, även om ämnet är tungt. Effekten nås snarare genom att lägertillvaron blir vardag ganska fort, och att det fullständigt onormala blir normalt. Själv är jag positivt överraskad efter några mindre lyckade nobelpristagarförsök.

Nästa månads språk är indonesiska, och där har jag verkligen ingen aning om vad det skulle kunna bli att jag läser.