Liksom i gårdagens novell av samma författare är tonen melankolisk och dröjande som om det under ytan finns något som berättaren inte vill ut med. Här är det en kvinna som kommer till ett kattjourhem i en lägenhet där hon minns att hon har varit förut. Lindstrøm skriver välavvägt utan ett överflödigt ord, men det gör också att lästempot blir lägre - på gott och ont.
Novellutmaningens nummer 37, "en novell som har samma titel som en film", väljer jag att tolka bokstavligt, det vill säga att det inte behöver vara just novellen i fråga som är filmatiserad. Det finns förresten mer än en film som passar, men den mest kända verkar vara MGM:s sista stumfilm, där bland andra Greta Garbo medverkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar