Aris Fioretos har för mig hittills varit bekant nästan bara som tippad akademiledamot, men nu verkar hon (Akademien, alltså - jag har lärt mig av Horace) ju vara fulltalig ett tag, så det får väl bli vid någon kommande avgång i så fall. Miljön för den här novellen är så intellektuell den kan tänkas bli, ett litet gäng pojkar på humanistisk linje som läser Camus och spelar schack. Om man klarar av att läsa den med distans är den faktiskt ganska rolig, trots det efter hand tunga innehållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar