Det är en alltför lättköpt poäng att kalla det här för diskbänksrealism bara för att det handlar om en ung man som arbetar som diskare på en restaurang. Men det är ett exempel på den moderna arbetarlitteratur där arbetaren inte alltid behöver vara särskilt fast anställd eller ha ett traditionellt industrijobb eller sakna högre utbildning. (Diskaren i fråga har läst statsvetenskap på universitetet.) Det säger ändå en hel del om klass och hierarkier, för diskare har förstås ingen statusposition på restaurangen.
Det är lätt- och snabbläst med korta, ibland kortkorta, kapitel som blandar scener från restaurangen med bakgrunder ur den berättande diskarens liv. Där blir det efter hand klart att det finns anledningar till att han diskar i stället för att göra något annat.
En förklaring till titeln får man till exempel här:
men det ska sägas att den scenen utspelar sig i berättarens hem, inte på restaurangen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar