Det är något med Jeremiah Karlsson - numera Björkman - som gör att jag återvänder till hans noveller, särskilt när han läser dem själv. Och så är det något med novellerna som jag inte kommer åt, som gör att det känns som om det finns en nivå jag inte förstår. Den dubbelheten är intressant och ovanlig - ofta får det senare mig att undvika en författare, men så är det inte här. Kanske skulle jag våga mig på honom i det längre formatet och se hur det fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar