219. Maria Lang: Dubbelsäng i Danmark

Det finns två inslag i 1975 års Lang-deckare som kan ses som epokgörande. Det ena är att hon för första och enda gången låter handlingen utspela sig utomlands. Att hon alltid lät sina böcker utspela sig i hemstaden Noras fiktiva variant Skoga är en myt - en statistik som jag har tagit del av anger att det gäller 25 av 42 vuxenböcker, ytterligare tio utspelar sig i Stockholm och de övriga på olika håll på den mellansvenska landsbygden. Och så den här då, där det i relativt lika proportioner fördelar sig på Köpenhamn och Nødebo, som ligger på norra Sjælland. Anledningen till det är att Camilla Martin och resten av Stockholmsoperan gästspelar på Det Kongelige i Köpenhamn, givetvis med Wagners Nibelungens ring. Jag är förresten så okunnig på opera att jag inte begriper att Ulrik Cold i personförteckningen: 

är en verklig operasångare, och alltså kan strykas från listan över de misstänkta. (Jag upptäcker det när han omnämns som medverkande i Ingmar Bergmans filmversion av Trollflöjten. Den sägs ha gått på TV på nyårsdagen, och därmed är det konstaterat att det utspelar sig 1975, samma år som boken kom ut.) Överhuvudtaget är det för mycket opera för min smak, men de gustibus non est disputandum som vi bildade säger till varandra.

Det andra som skiljer boken från åtminstone de tidigare är att paret Christer Wijk och Camilla Martin på allvar har problem i sitt äktenskap. Det har till och med gått så långt att hon har en affär med den danske regissören Preben Felding, som hon genom alla utländska engagemang har goda möjligheter att träffa oftare än sin man. Den här delen är jag om möjligt ännu mindre intresserad av än det operarelaterade, och mycket plats till mordintrigen däremellan blir det tyvärr inte.

Det är synd att det blir så dåligt, för inledningen är riktigt bra. Camilla tar taxi till Nødebo, där Preben ska ha lånat ett hus, där de ska kunna umgås i fred. När hon har lagt sig i dubbelsängen upptäcker hon att den som ligger bredvid henne inte är en sovande Preben utan en död kvinna. Man kan tappa koncepterna för mindre, och det gör hon också, men det vore ju inte Lang om inte alla stannade kvar och fortsatte med sina vanliga åtaganden trots ett mord i bekantskapskretsen. Här har folk ändå det att luta sig mot att liket försvinner, så ingen kan riktigt veta om det har begåtts ett mord. (Det är förresten mycket praktiskt att ordna det så, för då kan Lang skriva om sådant hon hellre vill berätta om, till exempel Wagner och dansk mat.)