Den andra delen i en trilogi har en tendens att bli en mellanbok (eller -film eller vad som nu är aktuellt). Det låter som en truism, för den befinner sig ju onekligen mellan den första och den tredje delen i helheten, men jag tror också att det blir så när trådar från den första delen ska flätas vidare, samtidigt som det ska bäddas för en storslagen final i den kommande delen.
Den här andra delen i serietrilogin om Stor-Jobal skiljer sig inte från den här allmänna karaktäristiken. Det är en habil fortsättning på föregående del, inte minst vad gäller de blanddjur som har skapats när Jobal skakar om sina fångade djur i Skräcksäcken:
Och det slutar med om inte en cliffhanger så i varje fall något som pekar framåt. Däremellan blir det tyvärr lite trångt för en egen historia, även om Stor-Jobal hinner både bli av med och få tillbaka sin näsa, och hans lille följeslagare Tjabo hinner med ett äventyr i säcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar