Det har inte varit ovanligt att Maria Lang låtit händelser i det förflutna spela roll för deckargåtan. Det har oftast gått till så att handlingen utspelar sig det år boken kommer ut, och det förflutna upptäcks, avslöjas och återberättas. Här börjar däremot intrigen med en prolog redan 1958, och sedan händer det mesta i kronologisk ordning fram till 1988. En mycket kort återberättad episod bör utspela sig 1917 och handlar, om jag tolkar den rätt, om Dagmar Langes egen barndom, och hur hennes far dog av brusten blindtarm i Lindesberg, där han var redaktör för Bergslagernas Tidning.
Identiska tvillingar, eller enäggstvillingar, som vi väl brukar kalla dem på svenska, anses inte riktigt tillåtna i pusseldeckare. Det går tillbaka ända till de regler som skapades 1928 för The Detection Club, där de flesta av tidens stora engelska namn ingick, och där såväl G K Chesterton, Dorothy L Sayers och Agatha Christie har varit ordförande. Reglerna finns med i inledningen till den här boken, och det - tillsammans med titeln - är ett sätt att vrida det vapnet ur händerna på eventuella kritiker. Det som reglerna nog menade att förbjuda var att låta tvillingar figurera utan att läsaren var invigd i det, men här är det klart från början att det finns två stycken likadana individer, och då bör man kunna ana att det kommer att spela roll för gåtan.
Tvillingar i någon mening är också städerna Nora och Lindesberg, i Langs böcker kallade Skoga och Lönnstad. Det här är första gången som Lönnstad spelar någon större roll för intrigen, låt vara att både polismästare och lasarettsläkare har haft sin utgångspunkt där på senare år. En tvilling växer upp där och en i Skoga, och aldrig mötas de två, förrän de är tolv år gamla:
Som vanligt på senare år känns det som om Lang hellre hade velat skriva lokalhistoria än deckare, och den här gången tar hon steget till att också inkludera en källförteckning. Det är inte så vanligt i deckare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar