Redan i inledningen markeras autenticiteten i den här självbiografiska historien med att datum och adress anges, och Google Maps sviker inte när man försöker hitta huset med två smala skorstenar, takkupa och burspråk:
Sedan är det gott om autentiska lundamiljöer, till exempel ett nyårsfirande, som blir den sista kontakten Simon har med sin kompis Kalle, som avlider i hjärnhinneinflammation i början av det nya året:
Det är en sorglig berättelse om hur Simon inte tillåter sig att sörja och hur det som har hänt påverkar honom länge.
I kontrast till det tunga ämnet står den visuella stilen, där sidorna är helheter av olika slag, men nästan alltid förenade av ett tema vad gäller färg och form:
Jag tror det är en stil som man kan tröttna på, men den är alldeles avgjort originell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar