Detta är ännu en av de nominerade till
Sveriges radios lyrikpris, men till skillnad från
den föregående är detta faktiskt dikter som det går att läsa med viss behållning, även om man inte förstår dem fullt ut. Det är ordknappt och avskalat, så man frestas att läsa för fort, när det sällan står mer än tjugo ord per sida. Men så upptäcker man vad som återkommer - floden, ister - och börjar fundera på det och bläddra fram och tillbaka. Men man noterar att diktsamlingar tydligen inte har baksidestexter som skulle kunna hjälpa en in i läsningen.
hämtade på biblioteket
SvaraRaderaTrevlig läsning tillönskas.
Radera