Det slutna rummet är ett återkommande inslag i de här små deckarna av Markus Tullberg. Här är det ett orört snötäcke som praktiskt nog visar att ingen utomstående har kunnat mörda baronen på herrgården. Valter Green är på besök hos herrgårdens granne och får tillfälle att visa sina talanger på ett nytt fall.
Det är ett familjedrama som lånar en del av Agatha Christie och hennes efterföljare, och sämre förebilder kan man ju ha. Baronens fem barn har var och en sin anledning att önska livet ur fadern, och de är inte heller särskilt goda vänner inbördes. Det säger sig självt att det inte går att få plats med djupare karaktärsskildringar på knappt hundra små sidor, men inom de ramarna tycker jag att var och en av de misstänkta etableras imponerande raskt och entydigt.
Det kan finnas de som tycker att det här är klyschigt. Själv småler jag i stället för att sucka när gamla klassiska deckaringredienser dyker upp, eftersom de hanteras med kärleksfull hand. Förutom de nämnda finns det förstås ett bibliotek att samla de misstänkta i på slutet, och så ett antal detaljer som har sin betydelse för lösningen, och som jag därför inte säger något om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar