Den här romanen beskriver en dramatisk period i dansk historia. Den unge kungen Christian VII är mentalsjuk, och hans livläkare Struensee lyckas styra landet i ett par år genom att utöva kungens enväldiga makt. Dessutom har han ett förhållande med drottningen och blir far till ett av hennes barn.
Det är egentligen synd om de flesta personerna i den här historien. Kungen är uppenbart oförmögen att vara envåldshärskare, men hade kanske kunnat ha ett behagligare liv med sin hund och sin page i ett annat sammanhang och omhändertagen på bättre sätt. Drottningen har som tonåring skickats till ett främmande land för att gifta sig och har inte mycket att förströ sig med när Struensee erbjuder sällskap. Inte ens Struensee verkar riktigt lycklig; han drivs inte av egna maktanspråk men vill reformera landet i upplysningens anda. Det finns förstås mäktiga fiender som har helt andra uppfattningar.
Jag har ofta svårt med romaner om verkliga personer. Den här är ändå trovärdigt berättad, men jag får ibland påminna mig om att man nog inte vet om kungen sade precis så just då. Men jag inser inte helt den språkliga storhet som brukar nämnas apropå Enquist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar