Titelpersonen i den här novellen somnar ute i markerna och vaknar först tjugo år senare. Det temat var inte nytt ens när novellen kom ut första gången 1819, utan fanns redan i antiken, för att inte tala om legenden om de sju sovarna. Men kanske var Irving tidigt ute med att använda det i regelrätt skönlitteratur.
När en novell tar tre kvart att lyssna på får det inte ta en av de kvartarna för historien att komma igång. Jag tycker den här intrigen är påtagligt baktung, och det intressanta, vad som händer när Rip Van Winkle vaknar och upptäcker att han har missat hela den amerikanska revolutionen, slarvas närmast bort. Men det är en klassiker, och på klassikers vis är det intressant att ha läst den själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar