Li Österberg tar sig här an Persefone, som så småningom blir dödsguden Hades' hustru. Men det mesta av den här historien handlar om hennes ungdom, där hon inte gör så annorlunda erfarenheter mot andra ungdomars:
Men hon har onekligen en ovanlig familj, inte bara för att de är vad hon kallar vrickade, utan också på grund av deras inbördes släktförhållanden. Det är ibland svårt att följa med, när man är ovan vid att syskon också kan ha barn med varandra, för att bara nämna något.
Li Österbergs respektlösa behandling av gudagestalterna är uppfriskande - Ares kallar Zeus för "farsan" och Artemis säger "kärringen" om Hera. Bara det är det faktiskt värt att läsa de här serieromanerna för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar