Ingvarståget har jag läst om förut, men det här är en mer heltäckande skildring, som inte bara behandlar det tjugofemtal runstenar som är resta över de vikingar som inte kom hem, utan "dog i Särkland", som formuleringen ofta är. Det nya här - eller det som var nytt för trettio år sedan när boken kom ut - är att författaren kopplar samman den isländska sagan om Ingvar den vittfarne med en georgisk krönika, som enligt hans mening visar att Ingvar och hans män de aktuella åren passerade genom Kaukasus på väg till Kaspiska havet, deras tänkta slutmål. Jag ger mig inte in i den debatten, utan konstaterar bara att han också har fått mothugg senare. Men om det har gått till så här är det fascinerande att tänka sig de uppländska och södermanländska sjöfararna längs floder vi knappt ens nu vet namnet på, passerande oljekällor och annat som inte fanns där hemma. En runsten i Västmanland anger att en viss Slagve dog i "Karusm", vilket skulle kunna vara Chorezm, idag i Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan. Det vill man gärna tro på bara för att det är så fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar