Det är verkligen en gåta varför jag inte kom vidare med min läsning av Barbara Pym efter vår första bekantskap för tre och ett halvt år sedan. Nu fick jag i alla fall anledning genom ett initiativ till en group reading i en Facebook-grupp, motiverad av att pandemin behöver uppvägas av något trevligt. Där har vi delat med oss av favoritformuleringar, som det finns många av.
Om man ska förklara Barbara Pym för någon som inte alls känner till henne skulle jag drista mig till att säga att det är ungefär som miss Marple, fast utan morden. Pym rör sig visserligen inte alltid på landet, och inte med något genomgående persongalleri, men åtminstone denna hennes debutroman har den arketypiska engelska byn som spelplats. Där finns de två ogifta medelålders systrarna Harriet och Belinda, som är stöttepelare i den kyrkliga verksamheten. Där finns förstås en präst, just här en ganska odräglig ärkediakon (be mig inte förklara) med en högfärdig hustru. Men till åtminstone Harriets stora nöje finns det också en relativt ung pastorsadjunkt som hon kan slösa sina omsorger på, så som hon har slösat omsorger på tidigare pastorsadjunkter, förstår man. Och så finns det några affärer man kan gå och göra sina inköp i på förmiddagarna, så att man har eftermiddagarna lediga för att gå på visiter eller vara hemma och ta emot dito. Kommer det inte någon kan man alltid sticka vidare på de strumpor man har tänkt ge pastorsadjunkten.
Intrigen sätts igång av att denna bekväma tillvaro störs av besök. Mest omvälvande är att biskopen av Mbawawaland - en utsänd brittisk missionär - gästar prästgården, som det verkar i ett par månader. Kapitlet som skildrar hans föredrag (med ljusbilder) om livet hos mbawawierna är en pärla att ta fram och läsa om när livet känns tungt. Egentligen är intrigen inte det viktiga, men den ska heller inte förstöras av spoilers. Snarare är det Pyms blick för detaljer i form av exempelvis mat, kläder och repliker som lyfter det här från en potentiellt tramsig historia om två något ömkansvärda damer som var och en på sitt vis är fast i vad livet kunde ha blivit, i stället för vad det nu faktiskt är. Men Pym är alldeles avgjort på systrarnas sida i de ansatser till konflikter som ändå uppstår i en by, och det är inte minsta tvekan om att ärkediakonen och hans hustru inte är på samma sida.
Ännu mer nu än efter läsningen av Excellent Women 2016 förundrar jag mig över att dessa böcker tydligen aldrig har blivit film eller TV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar