Om inte den här boken hade varit så kort, knappt tre timmar, hade jag nog inte hört den till slut. Den är inte uppenbart dålig, men den säger mig i stort sett ingenting. Omtalet på nätet får mig att tro att problemet ligger hos mig och inte hos boken.
Rolf är i övre medelåldern och just nu lärarvikarie på komvux efter en mycket kort akademisk sejour för några decennier sedan. Den har han uppenbarligen inte riktigt kommit över ännu, liksom han inte är tillfreds med så mycket annat i livet. In i det livet kommer så Pinkie, komvuxelev med självskadebeteende. Vad de ser hos varandra förstår jag inte, inte heller varför de agerar som de gör, och det är nog det som skapar störst motstånd hos mig. Redan på första sidan (eller motsvarande) får man reda på att Rolf har dödat Pinkie, och att texten han skriver, det vill säga boken vi läser, är hans bekännelse. Men jag får aldrig klart för mig hur det hänger ihop, utöver det mycket konkreta skeendet (och knappt det ibland). Det korta formatet får mig att tro att det finns mer, som inte berättas, men då får det antydas bättre, om jag ska hänga med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar