För någon månad sedan, den 1 maj, var det jämnt hundra år sedan kronprinsessan Margareta avled. Hon lämnade efter sig fem barn, bland andra nuvarande kungens far, som var äldst med sina fjorton år, och maken, den blivande Gustaf VI Adolf. Det var förstås en katastrof, som har kastat sin skugga över familjen. Nu har prinsessan Christina, kungens syster, skrivit en bok om den farmor hon aldrig lärt känna, vare sig direkt eller indirekt - av någon anledning har det inte talats mycket om henne i familjen.
Eftersom författaren har haft tillgång till Bernadottebiblioteket, och också utgår från sig själv och sammanhang hon har upplevt, blir det en bok som ingen utomstående hade kunnat skriva. Inte minst är bildmaterialet värt att framhålla som både rikt och varierat. Något foto har man kanske sett förr, men det allra mesta är sådant som normalt inte visas.
Margareta var född som brittisk prinsessa, barnbarn till drottning Victoria, och därmed kusin till nuvarande drottningens farfar. (Som det brukar i den här sortens böcker myllrar det av släktförbindelser, och det är inte alltid lätt att hålla reda på dem. Till hjälp finns det ett släktträd på slutet.) Hon och hennes blivande make träffades i Egypten och var av allt att döma inte ett resonemangsparti. Allt tyder på att de hade ett lyckligt äktenskap i de femton år de fick tillsammans.
Själv fäster jag mig mest vid en episod när Margareta i slutet av sitt liv gästar väninnan Madeleine d'Otrante på Elghammar. Det kommenteras inte vidare, men deras respektive döttrar, Ingrid, som så småningom gifte sig med den danske tronföljaren Frederik, och Madeleines dotter Margareta blev också goda vänner. Och i tidernas fullbordan gifte sig Ingrids dotter Benedikte (som alltså är syster till nuvarande danska drottningen) och Margareta d'Otrantes son prins Richard av Sayn-Wittgenstein- Berleburg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar