Huvudpersonen, berättaren - och terapeuten - Sara bor i ett under ständig renovering varande hus med sin man Sigurd, arkitekt. Det är inte utan att deras liv blir exempel på hur en yrkesperson försummar sitt privatliv på just det område där det borde finnas kompetens. En morgon tar Sigurd farväl och åker till landet, där han ska träffa några gamla vänner över en långhelg. Sara sätter sig som vanligt i sin mottagning, inredd ovanpå garaget. Hon får ett telefonmeddelande från Sigurd att han har kommit fram och att allt är som det ska. Men senare på dagen ringer en av hans vänner och undrar var Sigurd är, för han har inte alls dykt upp. Det här är utgångspunkten för historien, som dels handlar om vad som har hänt Sigurd, dels hur Sara och Sigurd har haft det fram till dess.
Det blir spännande på ett inte alltför gastkramande sätt, när Sara själv försöker nysta i det hon inte har vetat om, för det finns förstås en förklaring till varför Sigurd inte gör som han har sagt att han ska. Samtidigt har hon vissa skäl att inte dela med sig till vem som helst av sitt liv, och man måste inte ha läst mycket litteratur av den här sorten för att tidvis misstänka att hon heller inte är ärlig mot läsaren om allting. Upplösningen är möjligen inte det mest eleganta i den här boken, även om det får allting att hänga ihop. Jag hade önskat mig något mer realistiskt i förhållande till hur karaktärerna har tecknats under resans gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar