Har man varit på skrivarkurs känner man igen en del i den här historien om en tredagarskurs i Visby med sex deltagare och en ledare. Ingen av dem har något namn som vi får reda på, och det är ett skickligt sätt att visa hur man i ett sådant sammanhang kan inta en viss personlighet, som kanske inte på alla sätt behöver vara ens vanliga.
Här möter vi alltså Baronen, som har stora likheter med greve Magnus Stenbock på Herrborum, som för övrigt avled samma år som den här boken kom ut. Det är så mycket som stämmer att jag inte kan tro att det är en slump. Vidare förekommer Prinsessan, som faktiskt är en riktig prinsessa, om än maorisk från Nya Zeeland. De har sällskap av Samlaren, som har ett klockmuseum hemma i Värmland, Nunnan, som kommer från klostret i Vadstena, och MC-killen, som känns malplacerad i sammanhanget, men det ger sig hur det hänger ihop. Alla dessa fem har nämligen kursledaren träffat tidigare, i samband med att han skulle skriva en reportagebok om originella människor. Därjämte består gruppen också av en tant från Slite, och hennes motsvarighet har jag träffat på nästan varje skrivarkurs jag har gått.
Det handlar om deltagarnas interaktion under kursen, lite bakgrund om kursledarens tidigare kontakter med dem och inte minst de texter som produceras under de tre dagarna. I ett större perspektiv handlar det också om skrivande, varför man väljer att ägna sig åt det och vad det gör med oss. Men behållningen för mig är beskrivningen av personerna, där var och en hade kunnat få bli huvudperson i sin egen roman, även tanten från Slite, visar det sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar