Två små noveller ryms här, och båda utspelar sig i det landskap med forsar, kolmilor och vidsträckta skogar som man förknippar Dan Andersson med. (Min bildningsnivå sträckte sig inte så långt att jag visste att han hade skrivit prosa.) Det är två berättelser som var för sig påminner om vintern och kylan som ett hot mot tillvaron för de människor som bor där, och det blir ingen tindrande julstämning i någondera.
Andersson har skrivit mycket bra
SvaraRaderaDet tror jag säkert, det är bara jag som har haft skygglappar.
Radera