Det är onekligen en utmaning att göra serieroman av en bok som den här, där det mesta innehållet är huvudpersonens egna tankar. Familjens tillvaro, där de har gått under jorden och på två år inte lämnar de rum de har flyttat in i bakom fadern Ottos firma, gör att det inte händer särskilt mycket. Rättare sagt händer det en hel del, men småsaker, som under en normal tillvaro inte hade varit värda en dagboksnotering. Det är väl också bekant för de flesta att Anne mot slutet av de två åren bli kär i sonen i den andra familj som också bor där. Det har förstås sin plats i den här skildringen.
Jag är - med all respekt för originalet och huvudpersonen - tveksam till om det här innehållet blir riktigt lyckat i serieform. Det finns sådant som gör sig bra, till exempel att beskriva deras omgivning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar