Det verkar gå bra för David Sundin; han syns och hörs i de flesta medier, tycker jag. Det här är på något sätt en uppföljare eller kanske pendang till hans Boken som inte ville bli läst, som jag inte har läst - lydig som jag är. Men den fungerar på egen hand.
Om man väntar sig en traditionell intrig blir man besviken. På sitt sätt är det en berättelse om en ljudbok, som också figurerar i ljudboken, och så långt är det en ljudversion av historier som fungerar som ryska dockor, där något döljer sig i något annat. Men den är också självkommenterande och närmast absurdistisk på ett sätt som jag har svårt för, men som jag tror kan landa väl hos andra. Slut tar den också på sätt och vis, men inte helt traditionellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar