Ibland tar det ett tag för en deckarserie att få upp farten, men Maria Adolfssons böcker om det fiktiva landet Doggerland:
behövde knappast någon startsträcka. Nu är den inne på fjärde boken och tuffar på i samma fart. Det hör till att man får lite mer kött på benen om landet för varje bok; den här gången framgår det att landet får betraktas som ganska konservativt, vilket jag inte har uppfattat tidigare. Det ska bli pridefestival för första gången, och anledningen att festa är att det - först nu - ska komma en lag om samkönade äktenskap. I förbigående nämns förresten också abortlagstiftningen, som också verkar ha haft viss fördröjning jämfört med närliggande icke-fiktiva länder.
Under pridefestivalen, strax innan paraden ska gå, inträffar något som skulle kunna vara ett hatbrott - det skjuts in i folkmassan och ett antal personer dör. Det finns rätt snart en rimlig lösning på vad som har hänt, men Karen Eiken Hornby, som fortfarande är huvudperson, gräver och rotar för att ta reda på även varför det har hänt. Det tar lite tid, men andra halvan av boken är något av det mest spännande jag har läst på ett bra tag.
Vid sidan av det här får man också följa med i hennes och en del vänners och kollegers privatliv. Det har jag tidigare varit mindre intresserad av, men den här gången tillför åtminstone delar av det ytterligare spänning. Det är väl ingen hemlighet att hon är gravid, och det hade varit outsägligt slösaktigt av författaren att inte ta vara på den möjlighet det ger till arbete mot en mycket påtaglig deadline. Nu får vi se hur det ska gå att kombinera barn och yrkesliv framöver, för jag är säker på att det kommer fler Doggerlanddeckare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar