Någon gång ibland kommer det en kortroman i följetongsformat om Anna Janssons återkommande detektiv, Maria Wern vid polisen i Visby. Hon figurerar annars också i vanliga romaner som kommer i form av vanliga böcker, men dem har jag faktiskt inte kommit mig för att läsa ännu. Och eftersom även den sviten byggs på årligen känns den alltmer oöverstiglig att börja på.
Den här gången handlar det i stort sett inte alls om Maria Werns privatliv, och det gör inte mig något. I stället är det en klassisk damsel in distress som har huvudrollen. Hon heter Emma och har återkommit till Gotland efter några år på fastlandet, och anledningen till det är att hennes tvillingsyster Camilla är försvunnen. Systern har varit borta i ett helt år, och det är väl ingen som tror att hon fortfarande är i livet, men när man inte har hittat henne är det förstås svårt för polisen att bedriva en mordutredning fullt ut. Emma har dessutom fått jobb i hemtjänsten på samma ställe som Camilla tjänstgjorde, och flyttar in i systerns torp. Det är kanske inte så förvånande att det börjar hända mystiska saker där.
Av oklar anledning har polisen mitt i semestertid - på Gotland! - fått tid att damma av det gamla fallet, och Emma ligger inte heller på latsidan när det gäller sådant som annars borde göras av myndigheter. Hon är inte någon huvudperson som man odelat sympatiserar med när hon går runt och lägger sig i, och hon verkar ha förvånansvärt mycket tid att dricka kaffe hemma hos folk när hon har till ärende att lägga om bensår eller dela ut mediciner. Stundom blir det också aningen beskäftigt när författaren vill visa upp sin research om hur det går till i vården. Men som anspråkslös avkoppling är det här ändå helt passabelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar