124. Anders de la Motte och Måns Nilsson: Döden går på visning

Författarkombinationen är ny, men både Anders de la Motte och Måns Nilsson är ju välbekanta sedan tidigare. Den förre har senast hållit sig i nordvästra Skåne med fyra fristående deckare, som jag har uppskattat mycket. Den senare är mest känd för sitt samarbete med en annan Anders, Johansson, i diverse medier. De här två verkar ändå ha funnit varandra, både av intervjuer och den här boken att döma.

Vad de har lyckats bäst med tycker jag är persongalleriet, och inte bara för att det finns listat längst fram på klassiskt pusseldeckarmanér. De två poliserna är ett omaka par på de flesta sätt. Han är en medelålders storstadspolis som befinner sig på Österlen för att återhämta sig efter en stressreaktion (eller?), och kan bäst beskrivas som konservativ och välklädd. Hon är en yngre lokal förmåga som knappast är vare sig konservativ eller välklädd, men kompetent på sitt sätt - däremot inte särskilt erfaren vad gäller mordutredningar. Men mest tas svängarna ut i beskrivningarna av mordoffer och misstänkta. Där finns kändismäklaren med förflutet i dokusåpa, hockeyproffset med hustru, även känd från dokusåpa, den åldrande estradören som citerar klassisk dramatik när vem som helst är i närheten, den halvgalna tanten från byalaget med flera. De kan tyckas endimensionella, men inte alla visar sig vara det, och den här sortens litteratur kräver ju tydliga karaktärer som fyller sin funktion i en intrig av malltyp.

Intrigen då, den bygger på att kändismäklaren säljer hus vid stranden, där inte alla tycker att det borde få byggas något, medan en del andra är glada att kunna investera. Omkring det finns en del andra trådar, som tacksamt utnyttjar lokalsamhällets möjligheter och vilseleder lagom mycket. Det blir så småningom ganska spännande (och saknar inte det obligatoriska regnet när något ska avvärjas), men i ärlighetens namn är det inte för intrigen jag läser den här sortens litteratur. Förutom karaktärerna är det lokalfärgen, och då har jag ändå någon timmes bilväg till Gislövshammar, där byggprojektet har placerats i den här fiktionen. Trots en blodig mordmetod är det här en mysdeckare, där det äts och dricks en hel del, förutom att ett antal besöksmål på Österlen betas av. (Det skulle förvåna mig mycket om det inte kommer fler böcker i serien, och det finns ställen att återkomma till i så fall.) Som förväntat i genren finns också en karta på pärmens insida: