Morden i Midsomer är sedan ganska många år mest en TV-serie, där avsnitten numera inte bygger på böcker, och många karaktärer har kommit och gått genom åren. Den är uppe i 22 säsonger, och det här är ett osökt tillfälle att skicka den intresserade till denna bloggs kusin i film- och TV-branschen, där jag har skrivit om de två senaste säsongerna. Men det började alltså med böcker - sju stycken kom det, varav fem är televiserade, och de fem finns också i bokform på svenska. Av oklar anledning är det bara fyra av dem som har blivit inlästa som ljudböcker, men det här är alltså den första av dem, och därmed också första gången läsaren möter kommissarie Barnaby.
Det är en mycket typisk engelsk deckare från den era då polisen har tagit över mordutredningarna från privatdetektiver som Hercule Poirot, lord Peter Wimsey med flera. Men det har inte blivit så modernt att det är ett poliskollektiv à la Sjöwall/Wahlöö som bedriver utredningen; Barnaby är i mångt och mycket en ensamvarg. Han har hjälp av sin inspektör Troy, men det är mest för rutinförhör, bilkörning och liknande, och det som görs av andra poliser levereras till Barnaby som rapporter och testresultat utan att vi besväras så mycket med hur det har gått till att få fram det.
Till det allra mest typiska hör den lilla by som utgör miljön för händelserna. Där finns ett par gamla fröknar, varav den ena, miss Simpson, mycket tidigt får bita i gräset, och den andra, miss Bellringer, är den som kontaktar Barnaby om att det är något skumt med väninnans död. Hon är ingen miss Marple, därtill är hon inte tillräckligt beskäftig, men hon har ändå en något påfrestande vana att framställa sig som delaktig i utredningen. Att hon sedan står för viktiga iakttagelser - inte minst att det faktiskt är något skumt i görningen - är förstås inte Barnabys önskedröm.
I byn finns också en herrgård och några synnerligen excentriska invånare. Inte minst är den nyfikna mrs Rainbird en fest för varje läsare. Det är säkert inte alla som uppskattar de distanserat ironiska beskrivningarna av karaktärerna, men för min del är det något av det som lyfter boken över det vanliga. Mordgåtan är riktigt bra. Den är av den sorten som innehåller många trådar, varav jag tror inte en enda blir över på slutet, utan allt visar sig ha sin förklaring. Med tanke på att det är en debut i genren är det en imponerande bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar