18. Inger Christensen: Sommerfugledalen

Någon gång i livet ska jag skriva en sonettkrans. Då får man bilda sig lite genom att se hur andra har gjort, och vad gäller det formella finns det verkligen inget att anmärka på vad gäller det här exemplet. Fjorton sonetter med fjorton rader vardera, sammanflätade genom att sista raden i varje blir den första i nästa, och så den femtonde, "mästersonetten", bildad av alla inledningsraderna, så ska det se ut.

Här handlar det till synes om fjärilar, och jag tror att man kan läsa den här samlingen som jag har gjort, ganska ytligt, och få ut något av bara de naturbilder den innehåller. Men förmodligen finns det också bottnar som jag inte har nått ner till när jag har sett mer på strukturen än symboliken.