Min starkaste sida är inte att hålla reda på var jag får boktips ifrån, och den här har jag blivit tipsad om för så länge sedan att jag inte har en aning om hur det kan ha gått till. Men Island har ju blivit något av ett litet tema här, och man får verkligen all lokalfärg man kan önska sig i den här kortromanen.
Fiktionen går ut på att vi läser ett långt brev till Helga, skrivet av en Bjarni, som vi inte får reda på så mycket om till en början. I fiktionen ingår att han och Helga har känt varandra länge, och då behöver han förstås inte skriva till henne om vem han är. Sedan kanske fiktionen inte fullt ut håller, när han börjar återberätta saker som hon rimligen bör komma ihåg, men på något sätt fungerar det ändå. Det blir en skildring av det isländska samhällets utveckling från mitten av 1900-talet och framåt, samtidigt som Bjarnis och Helgas relation så småningom blir tydligare.
Det är omisskännligt isländskt med långa avstånd, hårt väder, betande får och allt annat vi icke-islänningar förknippar med öriket. Dessutom är det i ganska stor utsträckning ett myller av mustiga skrönor som återberättas, någon gång aningen för mustigt för min smak, men för det mesta alldeles lagom för att passa med den övriga berättelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar