Åter till Oldminster, den fiktiva engelska staden i det fiktiva grevskapet Oldshire. Förra gången var det en herrgård som var den slutna miljön som säkerställde att ingen utomstående kunde komma in och mörda, den här gången är det ett hem för pensionerade skådespelare. Där finns både övervakningskameror, nitisk receptionist och låsbara dörrar, så det verkar helt otänkbart hur det har gått till när en av de boende hittas död, uppenbarligen mördad. De flesta andra boende är för skröpliga för att ta sig för något sådant, och personalen borde stå över varje misstanke på ett så respektabelt ställe.
Det blir en utredning som i högre grad än den förra bedrivs av polisen, dessutom på ett sätt som verkar polisiärt - åtminstone tillräckligt för att jag ska tro på det. Detektivbyrån som hade en bärande roll i det förra fallet är här mer vid sidan av, även om deras insats visar sig vara viktig. Dessutom får de båda centrala poliserna, French och Edwards, privatliv på det sätt som genren numera nästan kräver. Jag vet inte om det tillför så mycket just här.
Historien visar sig oväntat mörk med rötter i högst autentiska vidrigheter i Nazityskland, vilket är något överraskande i en genre där ett mordmotiv kan vara att röja undan en konkurrent i tävlingen om största pumpa på trädgårdsföreningens skördefest. Men här finns också den sortens typiska inslag av mysig engelsk småstad - en antikaffär, en köksträdgård, en baconsmörgås etc.
Det här är underhållande historier som dessutom hänger ihop vad gäller ledtrådar och lösning. De kanske inte är så minnesvärda att jag om ett år kan skilja dem åt, men det behövs inte alltid. Den här gången har jag dessutom lärt mig vad en QC är (fast numera är han KC) samt blivit sugen på att prova att göra sommarpudding.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar