Den här novellen är läsvärd (i den här versionen alltså hörvärd) inte minst på grund av att huvudintrigen är inplacerad i en ramberättelse med kommissarie Cockrill, en av Christianna Brands återkommande problemlösare i både noveller och romaner. Han är åhörare när en äldre polisman - som jag tror aldrig nämns vid namn - berättar om ett av sina gamla fall. Balansen mellan den äldres pompösa sätt att förmedla att han minsann inte har något olöst fall bakom sig och Cockrills påpekanden om det fall som återberättas blir här och var till stor komik. Det hör nämligen till saken att fallet visserligen gick till åtal, men den åtalade blev friad av juryn, som inte tyckte att bevisen räckte. Cockrill är inte obekant med fallet sedan tidigare, framgår det, men han bedriver närmast sin egen utredning under samtalet utifrån vad som återberättas i andra hand, och långsamt smyger sig insikten på att det möjligen inte bara var så att den åtalade kom undan, utan att han i själva verket var oskyldig.
Själva mordhistorien hade inte alls blivit spektakulär om den hade berättats i vanlig form. Visserligen är den snyggt komponerad utifrån förutsättningarna att offret mördas i sin loge efter en föreställning av Othello, och att det finns möjlighet att se vad som händer i form av silhuetter på en neddragen rullgardin, men då hade vi bara fått halva nöjet - och kanske rentav fel mördare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar