I senaste omgången radionoveller fanns Johan Espersson representerad med ett alster som heter "Kultur i Halland". (För en gångs skull vet jag alltså hur jag har hittat fram till en bok.) Det här är en novellsamling som också utspelar sig i norra Halland, i trakterna runt samhället Åsa, där man kan känna igen sig lite, om man som jag har gästat folkhögskolan. (Läsarna får ursäkta behovet av att skriva er på näsan, men den heter Löftadalens folkhögskola. Åsa folkhögskola finns också, men ligger någon helt annanstans.) Ett par av novellerna utspelar sig inte på svenska västkusten, utan på semester, exempelvis i Italien.
Som vanligt har jag svårt att sammanfatta en novellsamling. Men det handlar ofta om barn eller ungdomar, som inte riktigt trivs med sin tillvaro, eller i varje fall ser för sig att de så småningom ska ha en annan typ av tillvaro. Det gäller inte minst pojkgänget i den sista och längsta novellen, som beskriver ett av dessa oändliga sommarlov, men utan att det framstår som särskilt nostalgiskt. Snarare tror jag att de flesta som har klarat sig ifrån det någorlunda helskinnade är tacksamma, för det är hårda tag mellan gängen i vissa avseenden.
När det gäller prosa i det kortare formatet är det något som inte kommer med i texten ‒ annars blir det ju en roman. Här är berättelserna ofta utsnitt ur tillvaron, så att vi inte får reda på hur det går för karaktärerna. En del kan bli frustrerade av sådant, men själv är jag rätt förtjust i den sortens historieberättande, som lämnar läsaren med egna fantasier kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar