Författarna har tidigare skrivit om Kurt Haijby, som blev dömd för utpressning mot Gustaf V. Eftersom jag har läst den boken och lite olika framställningar om Olle Möller ville jag förstås läsa denna också. Det tog tre månader att komma längst fram i kön på biblioteket, så jag var inte ensam om det.
Jag tror att mitt största problem med den här boken, liksom deras tidigare, är att det är en dokumentärroman. Det handlar om riktiga människor som finns dokumenterade i förhörsprotokoll, brev, tidningsartiklar och annat. Det är välgjort och gediget och intressant. Men mellan referat och analyser finns det flugor som surrar i fönster, familjer som äter pyttipanna och dialog, som i och för sig inte skäms för sig, men vi kan ju inte veta vad som sades i ett samtal mellan ett barn och hennes mördare 1939.
Olle Möller dömdes 1941 för att ha dödat en liten flicka och tjugo år senare för att ha mördat en kvinna i 30-årsåldern. Däremellan var han misstänkt för ytterligare ett mord på en femårig flicka. Det dömdes så småningom en annan man för - en man som var lik Möller till utseendet och som hade anknytning till samma del av Stockholm, där också den första flickan rövats bort. Det är en otäck bok eftersom det så småningom framgår hur mycket som direkt talar emot att Möller var skyldig och hur detta systematiskt sorterades bort av polisen. Var den andre mannen också skyldig till det första mordet som Möller dömdes för? Författarna presenterar också uppgifter som starkt talar för att Möller var oskyldig även andra gången han dömdes. Den delen var alldeles ny för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar