Författaren går ut hårt; redan på första sidan finns den här meningen: "I en eftermiddag som brinner trots en disig sol skickar de grå stenarna i muren som omgärdar husets lummiga innergård reflexer som från en diamantgruva eller en fläskaladåb, beroende på ens humör." Och överlag är det rätt mycket mat. Ingen rider ut på ett ärende utan att ha med bröd, korv, oliver och vin.
Kanske är den här tredje boken lite svagare än den förra, mest för att advokaten Bustianu den här gången inte (på samma sätt som också i den första boken) står på en ensam, oskyldigt anklagads sida. Här får han ganska motvilligt försvara en banditledare, misstänkt för mord på en kvinna. Mycket tyder i och för sig på att banditen är oskyldig till just detta dåd, men han är ingen sympatisk, utsatt underdog som Bustianus klienter i de två tidigare böckerna. Det handlar också mer än tidigare om Bustianus privatliv, som jag tycker hade varit bättre i en egen bok - det är inte ointressant men alldeles frikopplat från historien om mordet.
Böckerna om Bustianu är intressanta inte minst eftersom de utspelar sig i en tid (nu är det av allt att döma sommaren 1899) och på en plats (Sardiniens landsbygd) som man inte är bortskämd med skildringar av. Väldigt mycket är annorlunda än man är van vid; Italien är ett ungt land med en rättskipning som inte riktigt fyller nutida krav, kyrkan spelar stor roll för alla människor oavsett om de själva är direkt troende eller ej och avståndet till centralmakten gör att vissa problem får lösningar som anses praktiska just där och då. Allt detta finns med utan att författaren verkar behöva visa hur påläst han är om varje detalj, det bara finns där ändå. Det är mycket långt från många moderna deckares dåliga vana med insprängda förklaringar om hur länge någon får sitta häktad och liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar