Det här är en novell på ungefär 60 sidor i serien "Entimmesboken". Fru Gunhild i titeln är gift med en äldre man som inte unnar vare sig henne eller sig själv något. Hon får därför ägna sig åt dagdrömmar om hur livet kunde vara för henne och barnen. Trots sin längd omspänner berättelsen flera decennier och det är förstås skickligt att då kunna välja ut och berätta om korta episoder som ändå ger en bild av hur hennes liv förändras under en lång tid. I sin genre tyckte jag detta var ganska bra, utan att jag kan bedöma om baksidans omdöme "en av Bergmans finaste och djupaste berättelser" stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar