34. Maria Lang: Jan och Katja jagar jultomten

I den här tredje boken om Jan och Katja har han hunnit bli sju år och börja skolan. Det hela utspelar sig under några dagar strax före jul, så det kan motiveras att Katja är hos sin farmor och farfar i Skoga igen. Jultomten som jagas stjäl först en säck julklappar under julgranen hemma hos Jan och rånar sedan Systembolaget dagen före julafton - om det nu är samma tomte. I heltäckande mask och tomtekläder ser ju de flesta människor likadana ut, om de är lika långa och har samma ögonfärg.

De båda tidigare böckerna handlade om en stöldhärva och en kattnappningsliga, men den här är lite tuffare, och framför allt Jan är ganska nära att råka illa ut på riktigt när han blir bunden och inlåst i det kalla kyrktornet. Han låter sig dock inte nedslås utan gör fina insatser för att både komma ut själv och avslöja tomten.

Almi Graan, Jans farmors syster och författarens karikerade alter ego, är den här gången själv med lite mot slutet, när det har hunnit bli julafton, som hon firar med släkten i Skoga. Hon får tillfälle att redogöra för etymologin hos både "tomte" och "julklapp" på ett pedagogiskt sätt för släktens yngre medlemmar. Dessförinnan spelar hennes båda lägenheter - en att bo i och en att skriva i - en viktig roll. Annars medverkar de vanliga gamla bekanta från tidigare böcker, till exempel polisen Erk Berggren (som sällan nämns utan att hans vikt påpekas) och Katjas love interest Mikael Lindby, för tillfället dock upptagen av en besökande brylling.

Lite tjatigt tycker jag det blir med de detaljerade beskrivningarna av allas kläder. Särskilt Katja byter kläder påfallande ofta, och Mikaels far, doktor Lindby, får anledning att tänka: "Flickan blir mer och mer raff för vart år." Jan rör sig mer i det ätbara segmentet av livsnjutningar; en saffransbulle beskrivs som "störtsmaskig".

Slutligen minns jag vad jag retade mig på när jag läste Lang senast: "Jag, sa Mai Nygren, går till prostgården och väcker opp Gunnar." Dels hennes vana att bryta repliker så ett ord står före anföringsfrasen, dels hennes vana att skriva "opp" i stället för "upp". Han man börjat reta sig är det svårt att sluta.