Trenters fjärde bok är den andra med Harry Friberg som berättare och den första med kriminalintendent Vesper Johnson som problemlösare. Han kommer färdigpaketerad med originella personlighetsdrag i form av extra höga klackar, paraply även i soligt väder, välansad mustasch som han ideligen stryker, knäande gång och allmän fåfänga. Mot slutet har han och Harry blivit så bekanta att han gör kvällstoalett i Harrys närvaro - en scen som inte ska förstöras med att återberättas här. Jag har förresten alltid föreställt mig Vesper Johnson som en man i övre medelåldern, men när Harry träffar honom första gången gissar han åldern till "knappt fyrtio år". Kanske beror det på att jag först lärde känna honom i Stig Grybes gestalt i tv-serien från 80-talet.
De flesta miljöerna finns på skyddsomslaget till den här utgåvan från 80-talet:
Under Stomatol-skylten uppe till höger lyser det i tre fönster, som ska vara den lägenhet där liken hopar sig till en början. Om jag förstår det rätt har Trenter tagit sig små friheter och placerat skylten på ett annat hus än där den i verkligheten sitter. Bakom skylten finns en takträdgård som spelar en viss roll, och till vänster syns restaurang Gondolen, som alltså fanns redan då (1945 får jag det till), där ett påpassligt par inte har ögon bara för varandra utan kan tala om just när ljuset tänds och släcks. I förgrunden syns ett garage vid Slussen som får påhälsning i ett senare skede.
Man får nog säga att kriminalintendent Johnson utreder mord med originella metoder. Eftersom kommissarie Lind tidigare har fått så god hjälp av Harry får denne följa med till mordplatser, sitta med vid förhör och åka med när det blir biljakt. Han fyller också den viktiga funktionen av att lyssna på när Vesper Johnson docerande berättar om hur allt hänger ihop. Det kommer i omgångar, den första redan när det är 40 sidor kvar. Det visar sig bero på att det hela ska kastas om en extra gång alldeles mot slutet på ett sätt som jag nog tycker är lite överflödigt.
Det märks förstås att handlingen utspelar sig i en annan tid, men inte så exakt som tidigare böcker, där inte minst löpsedlar använts flitigt som tidsmarkörer. När Harry sitter på ett konditori och vaktar en port känns det ändå inte helt aktuellt; han ber att få betala "tre koppar kaffe, ett paket cigarretter, tre flaskor tonic, en kanna te och två smörgåsar", ger servitrisen en tia och hon försvinner för att växla.
Även den här boken utspelar sig på sommarhalvåret, jag gissar på andra halvan av maj, eftersom Harry har hunnit hem från Oslo och Köpenhamn med bilder från befrielsen och syrenerna ännu inte har slagit ut på allvar. Det är tur att en del av året lämnas ograverad så Harry har möjlighet att sköta lite av sitt arbete också. Vid ett tillfälle föreslår till och med Vesper Johnson att han ska ägna sig lite åt sin fotoateljé som är försummad: "Er sekreterare har ringt till min sekreterare och beklagat sig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar