75. P. D. James: Smak för döden

Efter att ha gjort en avstickare till P D James' två böcker om Cordelia Gray är jag nu tillbaka i sviten om Adam Dalgliesh. I och med denna har jag läst hälften av de 14 böckerna om honom, och eftersom jag allmänt gillar P D James väljer jag att se det som att jag har sju bra böcker kvar att se fram emot. Hon gör en inte besviken den här gången heller, för övrigt.

Jag har tidigare haft synpunkter på att det ibland dröjer för länge innan någon dör i deckare. Här kan man inte klaga på det, när första meningen lyder:

Kropparna upptäcktes klockan åtta och fyrtiofem på morgonen onsdagen den 18 september av miss Emily Wharton, en 65-årig fröken från St Matthew's församling i Paddington, London, och 10-årige Darren Wilkes, som inte tillhörde någon särskild församling efter vad han visste eller brydde sig om.

Kropparna tillhör en uteliggare och en nyss avgången minister, och bara den kombinationen ger förstås upphov till intressanta spänningar. Ministerns familj och övriga omgivning är föga intresserade av att han ska sammankopplas med en "luffare" som enligt deras uppfattning bara har råkat hamna i vägen. Men att de båda döda befinner sig tillsammans i en (fiktiv) kyrka i centrala London gör förstås att Dalgliesh och hans medhjälpare måste utgå från att dödsfallen har något med varandra att göra. Och polisen förutsätts ju utreda alla misstänkta dödsfall, oavsett den dödes sociala status.

P D James blev fem år efter att den här boken kom ut i original adlad och titulerades därefter "Baroness James av Holland Park". Då är det roligt att upptäcka att ministerns bostad ligger alldeles i närheten av Holland Park och att bostadsområdet med samma namn spelar en viss roll i boken.