Udda vecka betyder ju för min del Trenter-vecka under 2015, och med den här har vi nått fram till våren 1961. Det är alltså inte sommar, som det brukar, men heller inte vinter, för då var familjen Trenter i Italien, har jag läst mig till i dottern Lauras förord till nyutgåvorna av hans böcker. Att det är 1961 tror jag den här gången inte framgår genom att veckodagar och datum stämmer överens, utan man förutsätts känna till andra händelser, som förstås var helt dagsaktuella när boken kom på hösten samma år. Mest gäller det bärgningen av Vasa, som jag nämner för att ge nutida läsare samma chans att lösa gåtan, som jag nog tycker bygger för mycket på sådant som vi inte uttryckligen får reda på.
Det är inget fel på tempot det här året, snarare har man som läsare lite svårt att följa med i de stora delar av berättelsen som utspelar sig i taxibilar, andra bilar, på flygplan till och från Göteborg samt någon gång en buss eller spårvagn. Tunnelbanan verkar Harry Friberg och hans umgänge inte ha vant sig vid ännu. Och när de inte åker någonstans så äter de förstås; på ett nästan parodiskt sätt radas den ena restaurangmåltiden efter den andra i olika konstellationer. Det är nästan bara den nu obligatoriska ryska kaviaren som äts hemma hos Friberg, denna gång bara av honom och Vesper Johnson, när denne kommer med på ett hörn efter två tredjedelar av boken. Jag undrar om det inte är som med Agatha Christie och Poirot, att författaren har tröttnat lite på sin (ene) huvudperson och hans manér, och därför för in honom i handlingen senare och senare.
Trenter kunde konsten att skriva underhållande, men är ganska sällan riktigt rolig, som till exempel Bo Balderson eller H.-K. Rönblom kunde vara. Här är dock en närmast farsartad scen där Harry Friberg, hans så kallade assistent (egentligen bokens sedvanliga damsel in distress) och hans tredjefotograf klarar sig igenom ett cocktailparty hemma hos direktör Sigismund Fihn (sic) utan att känna honom eller för den delen vara bjudna. "På såna här parties känner inga alla", som Friberg väser åt sin förfärade "assistent" i hissen.
Förutom detta och några andra avsnitt tycker jag tyvärr det känns som om det har gått lite för mycket rutin i det hela för Trenter vid det här laget. Det ska vara med lite restaurangbesök och någon biljakt, Vesper Johnson ska ha monokel och extrahöga klackar, Friberg ska röka några Hofnar och den kvinnliga huvudpersonen ska råka i fara. Allt det finns med, men det känns mindre inspirerat än tidigare, och gåtans lösning kommer så fort att man kan missa den om man är mer fokuserad på den ceviche på piggvar som Friberg, Johnson och den unga damen snaskar i sig.
Den stora behållningen för min del är ett tips om en italiensk ost, Bel Paese, som jag otroligt nog har missat hittills:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar