107. C. S. Lewis: Hästen och hans pojke

Jag berörde ju, som minnesgoda läsare torde erinra sig, i mitt första inlägg om Narnia den diskussion som finns om vilken ordning böckerna ska läsas. Med denna del känner jag för första gången att frågan bränner till. Historien som ryms inom det här omslaget äger nämligen rum under sista kapitlet i den först publicerade boken (under den långa tid syskonen Pevensie befinner sig i Narnia), och ska enligt den ordning det här förlaget anger på baksidan läsas omedelbart efter den, före de tre delar som handlar om prins/kung Caspian. Det tycker jag inte alls är nödvändigt - den måste förstås rimligen komma efter den ramberättelse den relaterar till, men den är vad jag kan märka alldeles frikopplad från de caspianska böckerna. Tyvärr är den så frikopplad även från den bok den relaterar mest till att den nästan känns överflödig. Annars har de olika böckerna på ett elegant sätt haft sina platser i den större berättelsen, men här känns det inte så.

En anledning är kanske att det inte handlar så mycket om Narnia, utan om det sydliga landet Calormen, kännetecknat av turbaner och kroksablar på ett sätt som milt sagt känns lite omodernt och exotiserande:

Äter gör de i alla fall; redan i början är det frukost bestående av "en köttpaj, som bara var lite möglig, några torkade fikon och en bit grön ost, ett litet krus vin [det verkar drickas vin i Narnia med grannländer oavsett ålder]". Det fortsätter så småningom med en middag:

och när allt har löst sig till det bästa äts det lunch: "Efter lunchen, som de intog på terrassen (kall fågel och harpaj och vin och bröd och ost) [...]".

Inte bara på grund av den svaga kopplingen till huvudberättelsen utan också på grund av den ganska förutsägbara upplösningen tycker jag faktiskt att den här delen känns umbärlig. Det är mindre av det som varit roligt med de tidigare delarna, för mig främst olika väsen och deras egenheter, även om det finns två talande hästar i bärande (pun intended) roller. Nu hoppas jag det tar sig när säcken ska knytas ihop med de två avslutande delarna.