Den här tredje Svitjod-boken av Gunnar Ericsson (med illustrerande karikatyrer i vikingastil av Ewert Karlsson, signaturen EWK) avhandlar Stora Hårstjärnans År 957 (i verkligheten 1957 med Arend-Rolands komet). Debuterar i denna bok gör berättaren Völse Skrönaglad, dock inte som genomgående krönikör, som han blir senare.
Det handlar mycket om "ålderstrygd" (pension) och den "tvångstrygd" (obligatorisk tjänstepension) som Socialdemokraterna vill införa. De borgerliga tävlar om att vara mest frivilliga i frågan, Folkpartiet och Högerpartiet med en gemensam linje och Bondeförbundet (nu omdöpt till Mittmannaflocken, det vill säga Centerpartiet) med en egen:
Annars är det ungefär som tidigare, mest tjuvnyp åt Folkpartiet, lite åt Högern och inte så mycket åt de andra. Kommunisterna verkar man kunna lämna nästan helt åt sidan här som i den riktiga politiken vid den här tiden.
En annan debutant för året är handelsministern Gunnar Lange under namnet Stormund Snyftegod. För en gångs skull berättas det också varför någon får sitt namn, den här gången för att Lange under en resa till Frankrike varit svårt förkyld och måst snyta sig hela tiden, vilket av fransmännen ("frankerna") tolkats som beroende på sinnesrörelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar